sirkka

Det är roligt. Jag har inte skrivit här på 3 dagar, men ändå har folk snokat runt här för att se om så är fallet. Förlåt, jag är en dålig bloggerska som inte upprätthåller vad jag påbörjat.

Nej men. Jag har haft en hektisk helg som jag tänkte försöka sammanfatta. Jag börjar med fredagen.

Fredagen var min födelsedag, då blev jag mündig. Jag fick söta presenter och födelsedagskort hela dagen, Dauko sa att jag betedde mig som om jag var full. Jag var vet inte, jag var nog bara väldigt glad. Vi hade adventskonsert för andra och sista gången och jag hade inte mycket till röst. Jag kom hem från skolan och försökte få lite grejer gjorda, men min telefon ringde stup i kvarten så jag hann inte med någonting alls. Bine kom till mig och vi drog till 1000-volt. Disinted Ghoul spelade och gratulerade mig från scenen. Alla punkare skrek "WOOOAAOOWOAAOO!".
Resten av kvällen var en slags nostalgitrip för min del, och jag kände mig mer som 14 än 18. Det var bara helt sjukt. Blisterhead spelade och jag kände hur mina punkar-gener väcktes till liv. Carmine Glow spelade och väckte minnen. Jag skrek och jag dansade. Sjukt.

Lördagen vaknade jag tidigt och sparkade upp en trött Bine från sängen. Gick till Ella och åt frukost med henne och Richard. Vi byggde lite inför kvällen. Gick till replokalen, min gitarr var ostämd (ja, jag kunde ju inte spela på min bas, gitarren var en nödlösning). Skyndade hem, byggde allt vad jag skulle på rekordsnabb tid och fick sedan ringa efter Simon att komma och skjutsa mig till gamla sjukhuset. Kom in och insåg att jag och Bine tänkt samma fast tvärt om vad gällde kläder. Han var helt vit och jag var helt svart (haha). Fick problem med stämapparaten, tappade basen i golvet och svor. Hade kul på spelningen, sprang till Ella, hade FEST som slutade med pizza på stationen (that's how we do it in Falköping)

Vaknade i ett rum fullt av människor i morses. Det kändes att det var dagen-efter-kvällen-före. Verkligen. Vi byggde storfrukost med massa ägg och te. Min mormor kom och ville hjälpa mig att diska. Resten av släkten kom hit. Jag ville sova. Jag åt tårta och hade på mig en snyggsnyggsnygg klänning (tack Zandra och Lina).


Så. Inte en minut har jag haft över egentligen, men gud så skoj jag har haft.

Nu har jag kommit hem efter en breath taking konsert i Fredriksberskyrkan. Det var en sju helsikes inringning av jultider, jag känner mig helt slut, vilket egentligen borde vara helt orimiligt med tanke på hur min morgon såg ut. Jag försov mig nämligen till min första och enda lektion idag, dvs den som började 10.45. Jag vaknade 10.41 med ett ryck och insåg att jag likagärna kunde strunta i den. Jag är också en jäkla stjärna som förtjänar en extra applåd. Därmed har jag fått 10 h sömn under natten tills idag, och borde inte känna mig trött.

MItt rum är i en enda oreda igen, något jag inte har någon aning om hur det har hänt. Vem kom hit och stökade till egentligen?

Klockan är redan kvällen, och jag kom precis hem från skolan. Eller, nja. Nästan. Jag steker ägg och ska pila ner i källaren och sy om en stund. Håhåhå, så jag ska sy! Det är så att jag blir lite väl exalterad.

Jag har bara en lektion imorgon på hela dagen, så jag ska försöka få saker gjort (hur det nu ska gå till).

Hm, idag är det plusgrader. En dag för sent, men fortfarande: plusgrader. Det är så påtagligt att vi faktiskt har sett hur snön krupit ner i marken i form av blött äckel som har som mål att förinta oss alla.
Okej, det var kanske en överdrift, men det är jävulskt deprimerande. Jag är galet trött idag också, trots mina många timmars sömn i natt. Jag och Ella har fått bygga om våra planer litegrand gällande helgen, så nu är jag i full fart med att få tag i alla människor jag vill ha tag i.

Jag och Ella har köpt tyg. Vi är hemliga, *skrattar elakt*

I övrigt är jag dålig. Jag gör inte det jag ska och skjuter upp det mesta som kommer i min väg. Det är lite som om det studsar tillbaka på mig nu. Det blir så bara, jag rimmar inte med höst och vinter alls. Jag gör som de säger på körskolan: Jag släpper allt och blir handlingsförlamad i stressade situationer. Det där stämmer exakt in på mig.

Heja mig den här veckan, håll tummarna att jag överlever!

Det är så jag känner mig idag, ungefär. som Jennifer "Mamma" Malmgren.


..Men jag måste påpeka att det ska bli plusgrader på tisdag. Sju stycken plus i kanten ska det bli, förstår ni vad det innebär? SLASKÄCKEL! Jag vet dock inte vilken tisdag som AnnBritt menade när hon sa "tisdag". Är det idag eller om en vecka?

Jag ska fika med Ella idag, hon ska få paket. Jag bara älskar paket! Mamma tvingade mig att göra en önskelista, here it goes:

*Dansmatta till PS2 x2
*Twister (sällskapsspelet)
*Chicago (filmen)
*snyggklänningen med fransar på
*bok: "Tusen små bitar" av James Frey


Nu kommer Zandra när som helst, hon har plockat upp Alex&Lina*, Jag ska dricka upp mitt te och sno mammas byxor innan jag åker, heja mig!


*De sitter ju ihop annars, så varför inte i text?

Repade utan basfärstärkare idag, körde upp basen på max på Davids späda gitarrförstärkare med Bines gitarr istället, det gick helt okej, även fast jag är helt efterbliven när det kommer till gitarrer. Gick hem i snön och pratade om skräckfilmer. Jag hatar skräckfilmer - alla förutom en, men den vet jag inte vad den heter (lika bra det).

Jag skulle gått på bio och grejer i veckan, men jag tror inte att jag hinner med någonting alls. Nån jävel har ändrat speltid för oss på lördag också, så människor som vet med sig att de tänker dyka upp och säga grattis till mig då kan hålla utkik efter ändring av tid. Jag hör av mig när vi har ringt och skällt på Thomas litegrand, det är oftast han som rör till saker.

"i'm going to shout you the ticket to kleerup as part of your bday prezzie ;:D"


Yey, Kate rocks!

Jag hade velat skriva något positivt här, men tji fick ni - inget positivt har kommit ur den här dagen hittills.

Min bror fyller år idag, Sofie fyller år idag, Ella fyller år idag. Jag ska äta tårta för andra dagen i rad.

Keso är nog bästa uppfinningen inom kategorin "pålägg" ever! När jag blir stor ska keso vara en standard i mitt hem.

Annars finns det ju andra alternativ:

Jag har varit i Hjo, en stad som jag, trots att jag varit i den flera gånger, inte har någon aning om hur man tar sig till. Sofie fyller 20 imorgon, jag och famlijen Skogh åkte dit med smörgåstårta och paket. Sofie visade sina break dance-moves och jag varnade Niclas för uppkommande match på dansmattan. Efter jul - då jävlar! Då ska han få spö, när jag har fått dansmattor av mamma i julklapp - HA!
Sofie satte griller i huvudet på mig gällande lite allt möjligt, men vi får väl se vad som blir av. Hon är ju syster till sin egen bror, menar jag.

När jag kom hem hade mamma byggt om på mitt rum. Eller. Hon hade flyttat på kläderna som låg på golvet till soffan och slängt upp alla mina tyger i en stor låda uppe på min garderob. Livsfarligt. Den kan jag aldrig lyfta ner, den är på tok för tung. Pappa hade lagat min döda garderobsdörr också, tack och lov. Nu får jag lov att skriv en ny lapp och hänga upp. Behöver något klatchingt, förslag någon?

http://www.ladyumbrella.com/survey.html


kolla där nu, det behövs.

Band of Horses i högtalarna och en hög mariannekola, mina axlar insvepta i indiankoftan jag köpte på röda korset en gång. Ute har snön bäddat ner söta Falköping och solen skiner. På mitt golv ligger en hel hög grejer jag verkligen borde ta tag i, men jag är på alltför gott humör. Snart kommer mamma hem, då åker vi till Skövde och mathsons för att hämta en förstärkare. Ja, visserligen är den mig bara till låns tills jag fått hem min egna, men ändå.


VInklad på

1000-voltfestivalen 29/11
musikföreningen revolutions julspelning 20/12

Jag fick en skinnkjol av min faster i höstas, en kanonsnygg sådan också. Häromdagen trallade jag in på Vero Moda och fann att hela höstkollektionen bestod utav skinnplagg. Jag hittade till och med en kjol som såg näst intill likadan ut som min fasters gamla. Well, jag kan iallafall skryta med orginal och klass, jag skäms fan inte:

Jesper är inte ute och svirar ikväll, för första fredagen på ett halvår - det är nästan värt en applåd.



Jag har hittat inspiration till massa saker idag, så jag har handlat "råvaror". Heja mig!

Är det sant? Ja, det är det. Det ligger snö på Falköpings gator första gången för i år. Det är ju lysande! Jag blev våldgästad av Dauko och Frida när Kate var här förut, jag har nog de sötaste vännerna!

Men, nu kom jag av mig. Jag satte mig inte här för att vara glad, utan mer för att uttrcyka min halv-panik (det är när man inte har panik på riktigt, men saker inte står rätt till ändå).
Jag och mamma skulle åka till Skövde och hämta min förstärkare idag. Jag tänkte att det var bäst att ringa och kolla med Mathsons om allt stod rätt till och att den hade kommit fram och så. Det stod inte rätt till. Den hade inte kommit fram. Nedrans. Jag behöver den, gärna innan imorgon kväll. Jag hade sett fram emot den. Jag väntar på att Markus, som butikskillen hette, ska ringa tillbaka och säga att han skojade. Klart att han gjorde?
Hm, jag får hoppas att de löser något annat till mig, om så bara tillfälligt. Det här suger.

Jag måste sy.

Jag pluggar svenska. Nedrans Per-Anders Fogelberg att vara så dryg i privatlivet - infon om honom gömmer sig alt. existerar inte. Jag fick en komplimang förut tror jag.

"Du är som en ny säng som inte gnisslar när man har sex"

Som sagt, jag tror att det var en komplimang.

Kate kommer hit och dricker kaffe sen. Vi räknade lite på hur många veckor hon har kvar här. Det är inte många. Fan. Utländska vänner suger, vad ska de hit och göra från första början? Stanna hemma! Kaffe är trevligt, å andra sidan, så låt gå för denna gången.

Idag har varit en trött dag, som en följd av den allt för vakna natten. På något sätt lyckades vi åter igen att trolla bort en lektion från schemat och plötsligt hade jag inte mer än en lektion allt som allt. Det var en tråkig sådan, dessvärre. Vi byggde nån kemisk blandning (eller hur man ska uttrycka det) och jag förstod som vanligt ingenting. Bine förstod och Albin var virrig - vi var dream team. Jag avslutade den oerhört kalla lektionen med att hälla vatten över mig och stora ytor av golvet. Jag skrattade så att jag grät.

Hade fredagsensemblen gånger två på eftermiddagen. Jag har kom på mig själv med att gilla människorna jag sjunger med,  det är ett bra sällskap. Till råga på allt repade vi lucia- och adventssånger, så nu är jag bara glad!


Dauko är söt
"Jag har 'tramp' i foten..Eh, I've got a tramp in my foot"

Uh, jag har haft en tuff dag med hela 2 lektioner, massa koppar kaffe och gratis-clementiner. Albin stal säkert 8 stycken clementiner när tanterna vid gratisbordet tittade bort, sen gömde han skalen noga bakom Emma. Jag ringde Jesper.

Satte en halv bulle i halsen när jag kom hem, jag tror att jag fortfarande har kanel i bihålorna (ingen trevlig upplevelse - alls). Har hunnit få lite panik över hur mycket det har blivit att göra den senaste tiden, jag bara stresseseesesessar. Svenska nationella är hur som helst över, tack och lov!

Hallå. Jag har hittat världens kanske snyggaste klänning. Synd att jag inte tyckte mig ha råd att köpa den för tillfället bara, det här suger. Det blir som för två år sen när jag hittade den där rosa skönheten som jag aldrig tog tag i mig själv och köpte. Jag ångrar det nog fortfarande.

Duschduschdusch efter en påfrestande intervju (jobbiga journalister som vill mig ont)

Idag snöade det. Stora tunga snöflingor som ganska snabbt övergick i något slags dåligt äckligt regn. Regn är äckligt. Hade uppsatsskrivning - kanske failade, kanske inte. Hög musik och storstädning av mitt stackars rum känns välbehövligt just nu, Heh.

Jag väntar på Zandra som ska ge mig skjuts till skolan. Det är bra med vänner som fått körkort, jag slipper gå och hata cykelturen som annars ägt rum istället. Det är ju minusgrader för fan! Hrmf, jag får nog ta med mig en extra sjal, man vet aldrig vad skolan har kokat ihop för onda planer om att eleverna borde frysa ihjäl lagom till jul (eller i ren allmänhet).

Jul, för övrigt. Jävel, saker rullar på. Jag både gillar det och inte.

Ja, man vet ju att man lever när lederna spökar iallafall.

Nu kommer Ellaellaaa, vi ska klippa & klistra. Bäst att jag städar, här ser det ut som helvete, dåligt utav mig. Jag är lite piggare nu, så det känns inte helt omöjligt att göra någonting åt det.

Jennifer avled av allvarlig tröttma, tyvärr. Ni får nöja er med hennes kvarlevor som desperat kämpar mot ljumskens onda planer om hennes undergång istället.

Nej, tillbaka med fötterna på jorden så har min ljumske ballat ur, på riktigt. Jag vet inte riktigt vad som är fel, men jag insåg redan i morses när jag gick upp att jag inte skulle klara mig särskilt länge. Åh, så rätt jag hade. Jag gav upp på mitten, men jag hann iallfall dricka kaffe med Dauko och Katie samt genomlida en smärtsam sånglektion innan jag kastade in handduken.

"I want to have fireworks when I get married, but I want a big tent at the same time..."

En av playboy-brudarna freakar ur iförd en bunny suit - kan det bli bättre?

Vart är Dauko? Nu har jag inte sett henne sen i söndags, slog det mig för en stund sen. Sju långa dagar utan Cheval och någon som förstår mina oförklarliga glädjeryck. Jag borde vara helt nedbruten vid det här laget.

Nya bondbruden heter Olga, för övrigt. Hon är dessvärre inte fransk, men hon har lugg!

Chillsöndag, Simon åkte för inte så längesedan.

"Girls of the playboy mansion" maler på tv-skärmen. Mycket bröst och blonda kaluffser strassar runt och lever rikt. Jag är blond och har bröst, jag borde också leva rikt. Synd bara att översminkning och hångel med den gamla mannen verkar vara obligatoriskt, jag är ju en jävel på att visa brösten annars.


From now on: call me Chrystal, like the champagne

Praktikvecka - check.

Jag har fått ett hyperanfall av tinnitus, har nog aldrig varit med om värre. Vad gör jag då? Jag sitter i soffan och är likgiltig till det mesta som kommer i min väg. Jag måste gå och duscha, Sofie kommer snart och hämtar mig, imorgon vaknar jag upp i Marka.

Var det allvarlig tröttma jag led av?

Jag är besviken. Jag har gått runt och velat ha apelsinjuice tillgänglig vid mitt frukostbord hur länge som helst. Mamma köper apelsinjuice, och vad händer? Den är inte alls så god som jag föreställt mig apelsinjuice.

PENGARNA TILLBAKA!

Det är förmodligen världsbäst att komma hem och vara glad, klad, blad! Så bladgladklad att jag bara vill dansa, så jag har snurrat igång slagsmålsklubben på hög volym med basen i botten ("Sponsored by destiny" kan vara världsbäst när man är på det här humöret.).

Tänkte ju upplysa Vinklad-hungriga människor om att vi har spelning 29/11. Den blir nog rätt speciell, för David ska inte vara med (svikare). Men Simon, du måste komma.

Mamma hade gjort pannkakor när jag kom hem - gott. Nu slår jag på sauna och bara slappnar av i någon timme, eller?

Vad synd att jag har en så tråkig gitarr bara.

"Ska jag komma och trycka ner dig i sängen?"


Nej, Simon, det där lät SÅ fel. Men han har rätt, jag är trött och borde sova.

Jag bara hostar och dricker alldeles för mycket kaffe. Vad ska det bli av mig?

Hemma, i skydd från regnet som bara öser ner. Jag är en jävel på papper, det ska ni ha klart för er, jag borde få en kopiatorexamen i AKK B (Avancerad KopiatorKunskap B).

Conclusion:
Jag är trött som en häst, och skulle kunna gå och lägga mig nu.

Första dagen på praktiken. Det är inte mycket action, men jag har tid att skriva och liknande. Läsa kanske? Jag borde läsa mer. Min skrivarlust smittar av sig på min musik- och bildådra så jag har TUSEN energi som SKA ut.


Måste slänga ihop en egen version av Christina Aguileras "beautiful" nu i veckan också. Det hade underlättat om jag hade haft nån röst att sjunga med så att jag vet hur det ska låta - men icke!

Död åt kluvna hårtoppar! Nu har jag klippt av hela 2 cm av mitt hår pga av dem, det är hemskt, men ganska mjukt ändå.

Imorgon börjar min vecka ute på Kinnarps Academy, önska mig lycka till.

Hm, på tal om generalisering...

"Killar gråter inte"

"Killar gillar inte att lyssna"

// Killpanelen i Cosmopolitan.


... men VA?! Det här är ju bara fånigt. Vad har de pratat med för påstådd panel? Macho-klubben?

Fåing och frustrerande, men visst. Om cosmopolitan säger att det är så, så har de säkert rätt. Till alla killar: Heja er!

Hej, jag avskyr människor som generaliserar. Jag mår verkligen illa och vill slåss när jag hör ett argument som är baserat på påstådd fakta, men som egentligen bara är en personlig åsikt. Placera för helvete inte alla i ett fack, jag tycker aldrig samma sak som du gör! Jag vägrar, om så bara därför att jag tycker att det är fel.

Jag lovade ju någon att vara aktiv här omkring, så jag ska göra det bästa jag kan.

Idag är en BRA dag. Jag vet snart inte vart jag ska ta vägen, jag vill bara skrika ut all glädje och lycka som jag har samlat på mig under dagen. Lite som Ronja rövardotter, fast ett vinterskrik. Staden har badat i solljus hela dagen, och eftermiddagen förstördes för första gången på två veckor inte av den tjocka dimma som sen två veckor pendlat mellan bergen*. Jag kikade ut genom fönstret för en stund sedan och kunde inte sluta le. Solnedgång. Solnedgång och glädje, när jag äter min skål med havrefras och äppelmos.

*"The curse of Falköping" - Man säger att oväder "fastnar" mellan våra två närliggande berg (mösse & ålle).

Alltså, nu ska jag in på mentorssamtal om 20 minuter. Jag är rädd. Zandra kom precis ut och skakade av ilska efter sitt fruktade möte med skräcködlan Ewa - snart är det min tur att lida. Jävla skit.

Klassen är i oros-tider inför Ållympiaden. Vad ska vi ha på oss? Vilken lokal ska vi hyra? Hur mycket sprit behövs? (mycket!)

Jag hade superhjältarnafrukost med Ella i morses för att jag hade sovmorgon. Det gav mig ett gott humör för resten av dagen förmodligen. Jag hoppas det. Ska träffa en long-gone vän senare över en försenad födelsedagsfika, så det kan ju bara bli bättre?


...Om inte min mentor tar kål på mig, vill säga.

Hm, det fick bli en novell här nedan också, mest bara för att jag hade tråkigt. Enjoy!

   Vi hade dagar då vi hade varandra, du och jag. En dag kom västanvinden och slet i mitt hår, men hon ville mig ingenting ont, hon ville bara låta mig veta att hon var där. Det hade hon inte behövt, jag kände henne så väl redan att hon aldrig kunde smyga inför mig. Du kunde nog se det på mig då, dina ögon var oroligt grå mot höstens färger och du tryckte min hand hårdare än någonsin.
   Du var en klippa, du var lugnet själv. Jag, ständigt på benen, flimrade runt dig som en låga i vinden. Vi var våra motsatser som ständigt kämpade med att pussla vårat eget livs 1000-bitarspussel. Du letade fram hörnbitar och tänkte innan du satte ihop dem, medans jag otåligt pusslade ihop alla bitar jag kunde hitta.

   Vinden slet allt mer i mitt hår, min nyfikenhet drev mig till att fråga henne vad hon ville. "Kom med mig" sade hon, och jag kunde inte annat än att följa med. Du såg henne aldrig, och inte heller kände du hennes slag över dina armar. Hon skrek åt dig, "Ge dig av!", med svartsjuka i rösten. Hon hade alltid varit sådan, svartsjuk av naturen, men jag brukade bara skratta åt hennes dumhet. Jag skrattade in i dina dunkla ögon men du log inte tillbaka, du visste vad som skulle hända.

   Västanvinden och jag dansade vår dans igenom vinterns snöfall och hala gator. Hon snurrade mig runt, runt, tillät mig ingen vila, men stressade aldrig. Jag såg livet, jag såg människorna, jag såg frosten sakta smälta och vinden började sakta avta. Runt, runt, men med ett allt långsammare tempo, med allt mjukare rörelser. Hon såg trött och sliten ut när hon tillslut lämnade mig ensam. Då hade knopparna slagit ut på träden och frisk vårluft fyllde mina lungor. Vart var jag? Jag hade ingen aning. Hon hade distraherat mig så mycket att jag befann mig, som så många gång förut, i ett förvirrat tillstånd där jag varken visste in eller ut. Vart fanns du? Jag lämnade dig för så längesedan, väntade du fortfarande på mig? Jag måste se efter, jag hade inte glömt, bara tillfälligt förträngt.
   Till min besvikelse fanns ingenting kvar utav dig. Jag sökte desperat efter min klippa i tillvaron men blev allt mer nedstämd. Du hade försvunnit, jag hade tappat bort dig. Sommaren gick och jag lunkade i ensamhet, betade av de soliga dagarna som förde med sig ännu mer saknad av dig. Men så, en sensommarkväll knackade någon en försiktig knackning på min dörr, nästan så lågt att jag inte hörde det. Jag gick motvilligt upp ur sängen och öppnade dörren. Där stod du, vackrare än alla gånger förr och log mot mig. Du gick in och jag stängde dörren efter dig. Du sa ingenting, vi visste redan allt som behövde vetas när du klädde av dig dina kläder och kröp ner bredvid mig. "Älskling jag är hemma nu", sa du och släckte lampan.



   Vi hade dagar då vi hade varandra, du och jag. En dag kom den särskilt kalla västanvinden och du virvlade med, som ett löv och glömde bort våra dagar. Lättare tider har funnits än de, då snöflingor singlade ner lade sig som ett vitt damm över min mössa den vintern. Du log mot mig, men du visste att jag visste. Aldrig var jag nog riktigt ensam när du försvunnit, nej, alltid fanns det någon som var villig att ge mig mer kärlek än vad jag kunde ge tillbaka. De trodde kanske
att jag behövde det.

   Fumliga rörelser i vinternatten då jag trevade efter täcket förblindad av trötthet. Jag var kall, jag var ensam. Juletider gjorde mig till ett muntert sällskap för ett tag och den mänskliga värme som jag alltid känner i decembermånaden gav mina annars så trötta ögon liv igen, men det fanns ingenting att hoppas på, det fanns egentligen ingenting alls. Du var ett höstbarn som svävade iväg så fort tillfälle gavs, och jag visste om det, även om jag inte kunde acceptera det. Jag räknade dagarna du var borta, trots att jag förbjudit mig själv. För varje dag som räknades kom du allt längre bort ifrån mig.
Mina tunga dagar blev som en börda. Varje dag jag steg upp och kände golvplankornas kyla under mina fötter var en påminnelse om den kyla som du lämnat mig att leva i. Jag såg ut genom fönstret en morgon och anade en strimma sol, den första sedan du försvunnit. Plötsligt var det som om jag kunde känna hur det var dags nu; att snön skulle smälta, att naturen skulle vakna ur sin dvala och sträcka på sig förnöjt. Jag kunde se det hela framför mig.

Våren kom att dröja länge till innan den exploderade kraftigt en marsdag. Solen som värmde väckte träden ur sin slummer, och jag började tro att jag kunde finna hopp om lycka. Mitt själ ville ut, i naturen där den fick leka fritt. Lyckan kom tillbaka tillsammans med bilden av dig. Träden viskade i vinden och jag visste att de hade rätt; jag var tvungen att hitta dig. Också jag virvlade iväg som du en gång gjort, för att söka efter mina drömmar.
Mina drömmar - min längtan efter våra dagar, drev mig att leta efter dig. Jag letade överallt men fastnade ibland på vägen, jag upplevde saker, jag skapade möjligheter. Jag behövde inte tänka, jag bara drev med, som en våg på havet. Solen brände min hud och blekte mitt hår, livet lekte glatt med mig som sin docka i handen. Träden viskade till mig hela tiden, talade om för mig vart jag skulle gå. Jag litade på dem, jag var fri och harmonisk, jag blundade och lät mig dras med. När jag öppnade mina ögon stod jag utanför din dörr och visste att det var över, det var sent i augusti.
"Älskling jag är hemma nu." sa jag innan jag släckte lampan, men jag visste att hon smög runt där ute, i väntan på rätt tillfälle, och att jag aldrig skulle kunna hindra dig.



//Jennifer Malmgren

Ja, här är jag igen - tillbaka i bloggträsket. Någon slug jävel gav mig någon slags inspiration tillbaka att skriva igen, och jag vet inte om det är bra eller dåligt. Jag ser det mer som ännu en sak som binder mig vid något som jag avskyr: datorer.

Dimman ligger som sockervadd över hela staden sen snart en vecka och solen försvinner mer och mer. Det går mot andra, mindre färgglada årstider. Själv vandrar jag runt i något slags kollie-tillstånd med många bollar i luften samtidigt. Ut på morgonen, hem på kvällen, alltid något.

Fast.. inte idag då, det vill säga. Idag är en sjukdag med hosta och ömma muskler, spenderad till största delen i min säng.